Utan dig...

...är jag ett tomt skal. Tänk er att ha någon att komma hem till när allt känns tungt och motigt. Någon som ger dig varma kramar och bryr sig om. Någon som går och handlar när man har massor att göra och erbjuder sig att underlätta så gott det går. Jag har turen att få vara med om någonting så underbart som någon som verkligen älskar mig, bryr sig och stöttar. Skolbördan är tyngre än tyngst just nu, och i och med att jag sagt ja till att jobba imorgon så har jag mer än mest att ta tag i. Visste inte för flera veckor sen att jag sagt ja till att jobba i den tyngsta perioden på terminen. Men ett ja är ett ja :)

Det är tentor, litteratur, rapporter och skrivövningar som ska göras. Jag kämpar och pluggar, både dagar och kvällar, ja till och med nätter den senaste tiden för att hinna med. Igår köpte jag en scraptidning som jag inte ens har öppnat än! Och jag längtar innerligt efter att få scrappa. Om några dagar är bördan mindre och jag kan börja slappna av, men i nuläget gäller fokus och koncentration. Jag klarar det, för jag har bestämt mig för att göra det. Men många med mig är trötta och ledsna över hur mycket det är att göra. Vi lär oss, och jag uppskattar den utbildning jag får. Lärarna är underbara och så otroligt duktiga, jag har lärt mig massor under den tid jag läst på Linköpings Universitet (engelska). Ibland är det riktigt motigt, upprepade tillfällen har kroppen sagt ifrån för att det varit alldeles för mycket, men att ge upp är INTE på något sätt ett alternativ. Jag har gett mig in i det här, jag vill det verkligen och jag kan. Har man bestämt sig för något så går allt, så är det bara. Dessutom väntar jag hoppfullt på ett bra besked om att jag är bra på att scrappa, om det kommer, eller inte, återstår att se. Men att sluta hoppas är det sista jag gör.

När min kropp trött gick hem från campusbussen idag och jag släpade mig ur hissen kände jag att allt var hemskt. Jag öppnade dörren och kände lukten av mat, fick en varm kram och några vänliga ord. Jag älskar min pojkvän, jag älskar allt han gör för att underlätta och hur han bryr sig och vill att jag mår bra. Han är underbar, och så rätt för mig. Jag är mer än tacksam att ha hittat en människa som honom att få dela mitt liv med. Tack vare honom känns tunga perioder lättare. Jag kan dela glädje med honom och han blir jätteglad för min skull, jag kan dela ledsamma stunder och han tröstar. Jag älskar honom, av hela mitt hjärta. Tack älskling, för att du är den du är!!